textuelle

Igår fick jag det mest oväntade brevet hittills:

"1 anställning inom huvudområdet litteraturvetenskap vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper har tillsatts med Tamara Andersson, Sävar. Vi tackar dig för visat intresse."

Eh. Tack själv.

Bokrea-racet är genomfört. Detta blev resultatet:

Skönlitteratur (vuxen)

Bödeln - Pär Lagerkvist
Den högsta kasten - Carina Rydberg
Elva - Arne Dahl
Ers Majestäts olycklige Kurt - Lena Ebervall/Per E Ebervall
Hej Nostradamus - Douglas Coupland
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva - Ann Heberlein
Kafka på stranden - Haruki Murakami
Myrrha - Ulrika Kärnborg
Människohamn - John Ajvide Lindqvist
Stad av glas (grafisk roman) - Paul Auster
The Complete Works of Shakespeare


Skönlitteratur (barn)

Gittan och gråvargarna - Pija Lindenbaum
Gittan och älgbrorsorna - Pija Lindenbaum
Hur gick det sen? - Tove Jansson
Lill-Zlatan och morbror raring - Pija Lindenbaum
Mitt rosa liv - Amanda Eriksson
Pelle Svanslös (samlingsvolym) - Gösta Knutsson
Totte går till doktorn - Gunilla Wolde


Fakta

American Music - Annie Leibovitz
Art Noveau - Rosalind Ormiston/Michael Robinson
Det andra könet - Simone de Beauvoir
Faghag - Linda Leopold
I Hate Myself and Want to Die - Tom Reynolds
No tears for queers - Johan Hilton

Billigast: Den högsta kasten (10 kr)
Dyrast: The Complete Works of Shakespeare (200kr)
Totalsumma: cirka 1700 kr

Jag: Sa jag förresten att det är Alex som har klippt Noas hår?
Simon: Va!? Är det sant?
Jag: Jepp.
Simon: Jamen vad faan! Den där karln kan då ta mig fan ALLT. Jag blir så förbannad!
Jag: Mmmm, ibland undrar man ju om man valde rätt...
Simon: Nä nu! Duell!

Isak ville veta vad vi planerar att köpa på bokrean. Den slutgiltiga listan är inte spikad än, men här kommer en översikt av det vi har ringat in i katalogerna.


Skönlitteratur (vuxen)

Blaze - Richard Bachman (Stephen King)
De fattiga i Lodz - Steve Sem-Sandberg
Elva - Arne Dahl
Ers Majestäts olycklige Kurt - Lena Ebervall/Per E Ebervall
Främlingen på Wildfell Hall - Anne Brontë
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva - Ann Heberlein
Häxan i Portobello - Paulo Coelho
Myrrha - Ulrika Kärnborg
Människohamn - John Ajvide Lindqvist


Skönlitteratur (barn)

Boken om Benny (samlingsvolym) - Barbro Lindgren/Olof Landström
Hattjakten - Sven Nordqvist
Lilla Anna och lilla Långa farbrorn - Inger och Lasse Sandberg
Lill-Zlatan och morbror raring - Pija Lindenbaum
Pelle Svanslös (samlingsvolym) - Gösta Knutsson
Totte går till doktorn - Gunilla Wolde


Fakta

American Music - Annie Leibovitz
Art Noveau - Rosalind Ormiston/Michael Robinson
Hur ska det heta? - Gösta Åberg
I Hate Myself and Want to Die - Tom Reynolds
Kärlek och erotik i antikens Rom - Dominic Ingemark
Men for Men - Pierre Borhan
Vems Islam? - Mohammad Fazlhashemi


Frågor på det?

Mitt kontor svämmar snart över av tidningsartiklar från de senaste trettio åren - mitt avhandlingsprojekt innefattar kartläggning av en viss tråd i den inhemska litteraturdebatten, och jag samlar och sorterar och läser hundratals artiklar.

Det är fortfarande alldeles underbart att jobba, fast det går som synes ut över bloggen. Trevligt att se att så många verkar stanna kvar ändå. Jag saknar att blogga, men mellan jobb, hushållsarbete, dottern och Mad Men blir det inte många minuter över. Och jag vet inte heller hur spännande folk tycker att det är att höra om mitt jobb, vilket är det som mer än något annat uppfyller mig för tillfället.

Nästa vecka börjar bokrean och äntligen slipper jag snåla med inköpen. Jag och maken har gått igenom katalogerna och ringat in önskemål: Det ser ut att bli en trevlig blandning av säkra kort och chansköp, kryddat med en hel del barnböcker.

I övrigt får jag spontan-tulpaner av min man och drömmer om våren och ny hårfärg.

Förra arbetsveckan var inte så rolig - jag fick ingenting ur händerna och kände mig osäker i princip allt utom var toaletten fanns. Jag lånade böcker men kunde inte koncentrera mig på att läsa dem, jag tillbringade en hel förmiddag med att försöka hitta en hålslagare, jag försökte begripa regelverket kring expensmedlen (med viss framgång). Allt genomsyrades av en obehaglig känsla av att jag inte visste vad jag egentligen borde syssla med.

I tisdags vände det, mycket tack vare mina handledare. Vi hade vår första gemensamma träff och det var så himla skönt! Vi pratade framförallt om hur handledningen i sig skulle se ut framöver, men bara att få sitta ned en timme med Anneli och Elisabeth gjorde underverk för min arbetslust. Under resten av veckan har jag jobbat som en flitig forskariller - gjort artikelsökningar, läst en halv avhandling, suttit i mikrofilmsarkivet i drygt åtta timmar och försökt få någon ordning på min individuella studieplan (ett sjusidigt offentligt dokument från HELVETET).

Nu längtar jag tills helgen är slut! Jag vill jobba jobba jobba, för det gör mig så jävla lycklig.

Igår skulle jag vila en liten stund innan Melodifestivalen. Jag behövde bara ligga ned en kvart eller så, sedan skulle jag kliva upp och vara schlagerpeppad resten av kvällen. Men jag somnade. Oh vad jag somnade! Jag somnade före sju på kvällen och sov i tolv ljuvliga timmar.

Äldre och äldre dag för daaaag! Men lite extra gammal just den första februari, såklart.

Jag har ingenting "ha ha ha"-roligt att skriva. Inte för att mitt liv är tråkigt just nu, tvärtom. Jobbet tar upp nästan all energi och det är väl så det ska vara. Om jag hade varit ensamstående utan barn hade jag lätt gått upp i doktorerandet fullständigt - jag översköljs av möjligheter att fylla all vaken tid med work shops, gästföreläsningar, seminarier och styrelseuppdrag. Mycket av det verkar så spännande att jag får bita mig i tungan för att inte tacka ja till för mer än vad som får plats i kalendern.

Min kärleksaffär med akademin är fortfarande en saga utan mörka stråk. Aldrig förut har jag känt mig så välkommen i ett nytt sammanhang! Folk hälsar varmt, frågar intresserat om mitt forskningsprojekt, erbjuder hjälp vid problem, bjuder in mig till luncher, föreslår samarbeten... Det är underbart. Säkert kommer situationen att förändras något - jag är medveten om att det finns en del konflikter under ytan på institutionen och förr eller senare lär jag trampa i något getingbo - men än så länge ser jag inga moln vid horisonten.

Eftersom jag är som jag är har jag stressat en del över att jag inte "gjort tillräckligt" på jobbet. Det är fortfarande en ansträngning att komma ihåg att jag lätt tänker snett gällande egen prestation. Att tala med doktorander som kommit åtminstone halvvägs in i sitt arbete har hjälpt: Nej, jag borde inte ha hunnit börja skriva på avhandlingen än! Puh.

Jag tillräckligt smart för att få vara med i MENSA men för dum för att hålla reda på när jag ska ha mens.

Prisa Gud! Här kommer skatteåterbäringen lönen! Jag trodde att jag inte skulle få någon lön den här månaden eftersom jag började en bit in i januari. Den svårbegripliga informationen på universitetets personalwebb gjorde inte mycket för att upplysa mig, och någon löneadministratör lyckades jag inte få tag på trots flera försök. Räkningarna har flockat sig i ovanligt stora mängder på sistone och det såg ett tag ut som om det skulle bli vatten och bröd istället för tårta på min födelsedag. Deppigt.

Men oron var alltså obefogad, pris och lov. Det blir tårta!

I morgon får jag äntligen mitt alldeles egna kontor. Tanken var att jag skulle ha flyttat in redan förra veckan, men den utflyttande partens nya skrivbord var försenat så jag fick vandra som en osalig ande i D2-korridoren ett par extra dagar. Det gjorde inte så mycket. Jag har mest läsning på schemat just nu och det kan jag göra nästan var som helst.

Men åh! I morgon!

I morgon ska jag raida kontorsmaterielförrådet och plocka åt mig massor av pärmar, plastfickor, tejp och hålslagare. I morgon ska jag fundera över det smartaste sättet att möblera mina begränsade kvadratmeter. I morgon får jag mitt namn ovanför dörren och med lite tur också min alldeles egna jobbdator installerad. I morgon kanske jag äntligen fattar att jag har rätt att använda toaletterna märkta med "personal".

Mitt kiss är personalkiss. Bara en sån sak!

Ute och åkte bil igår.

Tea (från baksätet): Mamma...
Jag: Mmmm, vi är snart framme.
Tea: Men mamma...
Jag: Bara en liten stund till.

Barnet tystnar. Efter ett par minuter kastar jag ett öga bakåt. Först förstår jag inte vad som hänt men sedan inser jag att det kletiga på hennes händer, jacka, byxor och bilstol är kräks. Förbryllad sitter hon och tittar på en uppspydd bananbit som hamnat på hennes högra pekfinger. Det här är första gången hon kräks (om man inte räknar floderna av bröstmjölk de första månaderna).

Jag: Nämen oj! Har du kräkts älskling?
Tea: Ja, precis som i boken! Som lilla nalles kusin!

Vi stannar vid Returcentralen i Vännäsby och sanerar barn och bil. Jag köper nya byxor och en ny tröja för en tia, och väntar på nästa uppkastning. Den kommer inte. Dottern verkar inte sjuk överhuvudtaget. Det är konstigt. Simon föreslår åksjuka, men det vore i så fall första gången. Det hela är ett mysterium.

Tills vi kommer hem igen och kollar bäst före-datumet på hennes frukostyoghurt. Tolfte januari. Och så kommer skulden och skammen - det stockar sig i halsen av dåligt samvete. Jag satt själv och matade i henne utgången yoghurt. Alla föräldrar gör misstag, visst. Men det finns misstag och så finns det totalt onödiga, idiotiska, hjärndöda, mongomisstag.

Jag vet att det är utmattande att börja på ett nytt jobb, men jag är ändå förvånad över hur trött jag har varit hela veckan. Jag menar, jag har hängt i humanisthuset i flera år, känner nästan alla på instutionen redan och hade ett bra grepp om vad arbetet skulle innebära. Ändå är jag vansinnestrött när jag kommer hem. Hur gör folk?

Idag var min första dag på jobbet. Fantastiskt! Inte för att det blev så mycket arbete utfört förutom en preliminär planering för de närmsta dagarna, men känslan att vara på universitetet som anställd var underbar. Det bästa är att alla är så glada och välkomnande. Jag blir alldeles varm i hjärtat av deras vänliga leenden och gratulationer.

Om allt går som det ska kommer jag att få mitt kontor på onsdag, och förhoppningsvis också min dator. Tills vidare huserar jag i det s.k. "doktorandrummet", vilket verkar fungera som resursutrymme för doktorander vars anställningstid gått ut men som fortfarande är knutna till forskarutbildningen. Men det går ingen nöd på mig. Jag har ju ett jobb och en nyckel som passar i alla dörrar.

Efter jobbet hämtade familjen upp mig och vi tog en sväng på Myrorna för första gången på många månader. Till min stora överraskning kan man fortfarande göra fynd där. Jag hittade ett uppläggningsfat i Gustavsbergs serie Spaljé (grön) för blygsamma trettiofem kronor. På antikaffärerna i och runt stan går de för nästan tio gånger så mycket, så jag tänkte "tack, tack" och halade fram pengarna. Jag älskar att göra antikfynd. Och jag älskar mitt jobb!