textuelle

Frusterande nog fick jag lämna universitetet tomhänt igår. Ingen av texterna jag behövde fanns tillgänglig - en artikel tycks bortsprungen och boken vi ska läsa är försenad. Vad göra? Improvisera, as per usual.

Men trots hosta var det skönt att lämna lägenheten ett par timmar. Det behövde jag. Jag passade på att ta en promenad också, vilket var upplivande trots kylan.



Den har satt sig på hjärnan, i samklang med annat.

Låten är från 2005. Jag upptäckte den idag. Gud så bra!



Lyssna!

Bara lyssna.




Originalversionen av låten hittar du här.

Det här är ett mycket bra exempel på vilken sorts humor jag har.

Vackraste Kate Bush sjunger bästa låten i en alldeles underbar video.




I don't know what's good for me, I don't know what's good for me...

Jag har ett kluvet förhållande till Peter Gabriel. Å ena sidan avskyr jag Sledgehammer innerligt och för evigt, å andra sidan blev In Your Eyes en av mina absoluta älsklingslåtar långt innan jag ens hade sett filmen. En annan fantastisk Gabriel-låt är Solsbury Hill, och den blir än mer oemotståndlig när den framförs på cykel. Enjoy.

Själva videon börjar efter ca. 28 sekunder. Hysteriskt roligt!





Hur det slutar? Gå till Funny or Die så får du veta.

Kom inte och påstå att alla fransmän saknar självdistans.



Bäst i bandet: Den skallige killen utan någon egentlig uppgift, förutom fransk dans med extra nerv.

När jag var fjorton blev jag dödligt kär i Dave Pirner, sångaren i bandet Soul Asylum. Ja precis, de som gjorde låten Runaway Train och blev jättestora ett par år och sedan försvann. Dave var alternativ, mindre knarkig än t.ex. Cobain. Han var skitig och flipprig och hade trasiga jeans och galet hår, och han dejtade 90-tals-drottningen Winona Ryder och sjöng så hormonerna vibrerade i kroppen på mig. Så besatt var jag att jag till och med blev kär i en kille jag knappt kände bara för att han såg ut som Dave.





Jag tror att den här låten kommer att följa mig tills jag dör.