textuelle

Förra arbetsveckan var inte så rolig - jag fick ingenting ur händerna och kände mig osäker i princip allt utom var toaletten fanns. Jag lånade böcker men kunde inte koncentrera mig på att läsa dem, jag tillbringade en hel förmiddag med att försöka hitta en hålslagare, jag försökte begripa regelverket kring expensmedlen (med viss framgång). Allt genomsyrades av en obehaglig känsla av att jag inte visste vad jag egentligen borde syssla med.

I tisdags vände det, mycket tack vare mina handledare. Vi hade vår första gemensamma träff och det var så himla skönt! Vi pratade framförallt om hur handledningen i sig skulle se ut framöver, men bara att få sitta ned en timme med Anneli och Elisabeth gjorde underverk för min arbetslust. Under resten av veckan har jag jobbat som en flitig forskariller - gjort artikelsökningar, läst en halv avhandling, suttit i mikrofilmsarkivet i drygt åtta timmar och försökt få någon ordning på min individuella studieplan (ett sjusidigt offentligt dokument från HELVETET).

Nu längtar jag tills helgen är slut! Jag vill jobba jobba jobba, för det gör mig så jävla lycklig.