textuelle

Jag är, vilket den trogne läsaren säkert är medveten om, ytterligt arbetslös. Vad passar då bättre som förströelse än den klassiska arbetslöshetssysselsättningen rollspel?

("Arbetslöshetssysselsättningen"? Hörde jag någon säga oxymoron? Håll klaffen, Anders!)

Om du inte vet vad rollspel är hänvisar jag dig till allas vår vän Google.

När jag var yngre (och arbetslös, tänka sig) spelade jag väldigt mycket rollspel. Alltså, riktigt sjukt otroligt jättemycket. Jag och min spelgrupp - som förutom mig bara bestod av grabbar, kan du tänka dig - spelade flera gånger i veckan och helst minst sex timmar i sträck. Vår spelledare var min dåvarande pojkvän, senare sambo, och vad man än kan säga om honom så var han en mästare på den sköna konsten att lotsa sina kompisar (och sin käresta) genom spännande äventyr.

Jag har spelat många äventyr i mina dar, men det som ligger mig närmast om hjärtat är utan tvivel det som kallas  "Konfluxsviten" en rollspelskampanj i fyra delar som kan vara det allra bästa som någonsin givits ut i genren. Det enda problemet är att man naturligtvis bara kan spela den en gång. Frustrerande!

Nu har jag och maken - som också är gammal rollspelare, fattas bara annat - slagit oss ihop med Rasmus och Ewelina. Vi ska spela rollspel igen! När vi diskuterade förslag på vad som ska spelas beklagade jag mig högljutt över att jag redan spelat "Konfluxsviten". Det visade sig att ingen av de övriga haft lyckan att påverka ödet i det trakoriska öriket, och de bestämde raskt att jag ska få äran att spelleda dem igenom en av rollspelsvärldens verkliga klassiker.

Så nu sitter jag och återuppväcker minnet av Trakorien och Marjura och det stora äventyret som utspelar sig där. Det är lustfylld läsning, men nervositeten över att axla spelledarrollen ligger som en möglig skurduk över förtjusningen. Vad har jag gett mig in på?