textuelle

...ta och göra något vettigt?

Kan inte bestämma mig för om jag ska sätta mig med kurslitteratur eller om jag ska påbörja arbetet med att förbättra forskningsplanen. Ack denna obeslutsamhet.

Jag har fått en hel del nya idéer kring mitt forskningsämne, men det är svårt att sätta ihop dem på rätt sätt, både med varandra och med den ursprungliga tanken. Förmodligen är det klokast att skriva förutsättningslöst, låta bli att snegla på det gamla och se vad det blir. Men den tomma sidans frihet är också den största skräcken, särskilt när det innebär att jag överger något som jag arbetat så mycket med.

Jag drar mig för att riva upp och rota i den gamla forskningsplanen. Jag vet att så snart jag petar på den så kommer jag den kommer att spricka i sömmarna. Konstruktionen är bräckligare än den ser ut, framför allt på grund av det begränsade utrymmet. Dessutom vill jag verkligen inte klippa i den, av känslomässiga skäl. Det känns som en likskändning, som om Frankenstein skulle bygga sin varelse av textmassa istället för kroppsdelar. Även om den gamla planen inte gav mig en tjänst så blev jag åtminstone rankad, vilket tyder på att den är mer än "okej". Den en helhet, en fungerande text som jag trots allt är stolt över.

Fast dum i huvudet är jag inte. "En fungerande text" betalar inga nya skor. Den gamla planen var bra. Nu gäller det att skriva något fullständigt jävla brilliant.

No pressure, baby.