textuelle

Innan jag sätter mig vid datorn för att jobba med forskningsplanen går jag ut i köket för att sätta på kaffe. Detta gör jag varje morgon.

Fram med filter och kaffeburk ur skafferiet.
...fem, sex, sju, åtta skopor kaffe, bra.
I med en dryg liter vatten i den för vatten avsedda behållaren.
På med locket, tryck på knappen.
Klart.

Jag lämnar köket. Öppnar rätt dokument och börjar jobba. Från köket hör jag kaffebryggarens puttrande. Mmmm. Vi jobbar simultant, jag och bryggaren. Vi är ett lag.

(Visst känner ni katastrofen närma sig?)

Kaffebryggaren tystnar till slut och efter en stund hittar jag ett bra ställe att göra paus på för att hämta mig en kopp. Går ut i köket. MISÄR! Det är kaffe överallt! Hela köksbänken är blöt - under micron också, nej! Små bruna rännilar målar diskmaskinen randig, mattan är en sumpmark. Hur gick detta till!?

Jag vänder mig mot kaffebryggaren, spänner ögonen i min gamle vapendragare som huggit mig i ryggen när jag minst anade det. Men min ilska förbyts genast i en skammens rodnad. Jag har glömt sätta dit kannan...

Har jag någonsin kallat mig själv briljant? Jag tar tillbaka det.