textuelle

Förutom under en väldigt jobbig period i mitt liv har jag alltid älskat julen. Dels beror det naturligtvis på min kristna tro. Jag älskar berättelsen om Kristi födelse och vad den innebär för relationen mellan människa och Gud, och sedan jag fick barn har adventstiden blivit än mer speciell. Jag var höggravid under julen 2006 och aldrig har decembers väntan känts så laddad som då. (Jag hoppas få uppleva det igen, kanske redan till nästa jul?) Men jag älskar julen ur ett mer sekulärt perspektiv också. Även dem som inte tror påverkas av stämningen, det blir en laddning i luften av glädjefull förväntan, och jag upplever att toleransen och mildheten ökar (åtminstone om man undviker julklappshysteriska shoppinggodzillas på stan).

Idag dök min jullängtan upp, som den alltid gör så här års när höstens klara, varma dagar är förbi och frosten ligger kvar i gräset nästan hela dagen. Nu börjar min längtan efter decembers gnistrande skönhet, efter adventsstjärnor och tända ljus, efter pepparkakor och förskolans luciatåg, efter julsånger och lukten av glögg. Åh, det är inte långt kvar till den bästa tiden på året! I år firar vi här uppe, med mamma och mina syskon. Stora lillasyster kommer hem ett par veckor från Japan, och jag längtar så efter henne.

Innan dess hoppas jag få se alla mina vänner här på adventsfika. Och ja, det är en inbjudan.