Hud som spårsnö

Är det inte märkligt hur man minns genom kroppen? Träningsvärk påminner om gårdagens ansträngningar, en örfil kan bränna långt efter att rodnaden lagt sig. Invanda rörelser väcker invanda känslor och vissa sorters smekningar lämnar osynliga penseldrag i dagar.

Jag vrider mina händer och minns. Jag nyper mig i armen och minns. Jag lägger tummen mot underläppen och minns.  Jag drar med fingret över huden och läser min historia. Blindskrift. Spårsnö. Låt denna vinter vara för evigt.

Kommentarer
Postat av: Lilly

Vackert skrivet.

2009-11-19 @ 22:14:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0