"Moooorrrmoooorrr!"

Tea är väldigt duktig på att uttala bokstaven "R". Nästan lite väl duktig - hon rullar på r:en som vore hon en borrmaskin, och det låter väldigt roligt. I tisdags fyllde min minsta syster fem år, så vi var där för presentöverlämning, middag och tårta. Mamma körde hem oss på kvällen, och följande dialog utspelade sig under färden.

Tea: Mooorrrmorrr!
Mamma: Ja, Tea?
Tea: Mooorrrmooorrr!
Mamma: Ja?
Tea: Mooorrrmooorrr?
Mamma (mycket tålmodig): Ja, Tea. Vad vill du?
Tea: Gör du?
Mamma: Jag kör bil.
Tea (glatt överraskad): Jaha!

Det är förresten inte klokt att Nässlan nu är fem år gammal. Det känns som att det var bara ett par månader sedan  mamma ringde från förlossningen och jag fick komma dit och hålla min pyttelilla, guldlockiga syster. Men den som låg kvar i min säng den där morgonen var Johan Eriksson. Så länge sedan var det. Herregud.

Inser att det är lite... pikant att dela in tiden efter vem som för tillfället delade ens säng, men så var det då. När jag var ung och vild.

Idag ska vi in till stan och titta på lampor och köpa korv av den trevligaste av korvgubbarna. Sedan lämnar vi grisen ett par timmar hos mooorrrmooorrr för att äta middag på tu man hand. Det ser jag fram emot.

Kommentarer
Postat av: Sara

Den typen av historieskrivning är nog vanligare än man tror. Jag använder den också.

2009-03-28 @ 18:41:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0