Suprise surprise!
You poor thing!
De är äkta sadister, så är det.
Mmm, jag håller med nedanstående! Stackars dig! Och vilka sitter i den där kommittén?! Jag funderar på att skicka mjältbrand..
Haha! Håller med OVANstående. ;)
Ewelina: Hahaha! Nu har du skapat rundgång med dig själv!
Jag undrar hur många läsare du repellerat genom detta evinnerliga tjat om tjänsten hit och tjänsten dit.
I övrigt: Hoppas du får tjänsten! :)
Och summa summarum: Skriv om nåt roligt.
Axel: Det är jävligt lätt att kalla det tjat när man själv har ett jobb och därmed åtminstone ekonomisk trygghet. Jag brinner för litteraturvetenskap - det är det jag vill syssla med, det jag är bra på. Samtidigt befinner sig humaniora i ständig kris och jag är arbetslös.
Jag skiter i om du tycker att det är tråkigt att läsa. Internet är stort. Run along if you're bored.
Jag var arbetslös i 2 år innan jag fick jobb, hur länge har du varit arbetslös? :) Jag vet hur det är, det är fördjävligt.
Det jag menade var att jag vet att du har intressanta tankar att dela med dig av. Ta det som en komplimang att jag har high hopes.
Förutom studier och föräldraledighet har jag haft ett (1) jobb: timvik inom hemtjänsten när jag var arton. Jag har alltså varit utan jobb väldigt länge och jag är snart trettio. Jag vill börja min karriär någon gång, inte tvingas springvicka inom äldreomsorgen "i väntan på".
Men nu blir det inget mer tjat om tjänsten. Av lätt insedda skäl.
Kan tillägga att jag inte ens har rätt till a-kassa.
Men det är ett bra uppslag till blogginlägg om inte annat, jag skulle tycka det var intressant att läsa om just det: frustrationen av att inte ta sig framåt i livet. Jag fick mitt första ordentliga jobb när jag var 30, och innan dess hade jag haft några få sommarjobb, ibland får man ta dom där "i väntan på" likförbannat, för mig föll det sig så att jag inte ens fick "i väntan på"-jobben. (För att få a-kassa måste man jobba och på så vis är ju "i väntan på"-jobben ingen dum grej.)
Och visst har du rätt, internet är stort, jag kan surfa vidare om jag blir uttråkad. Jag tycker själv att det fiffiga med bloggar är att man kan skylta med sina åsikter - eller vad det nu är - i inlägg och sedan får läsekretsen reagera. Min ursprungliga kommentar var kanske inte vad du önskat eller väntat dig, samtidigt kändes allt framochtillbakabloggande om tjänstens vara eller inte vara lite väl emomässigt. Och det reagerade jag som läsare på, och du har väl nog många tröstkommentatorer? Nån måste värna om det intellektuella inlägget! 99 % av tidernas främsta konst är sprungen ur misär. Just saying.
