Jag överlever
Men. Man ska inte vara bitter och emo och tråkig, det har Axel lärt mig. Då vill ingen läsa bloggen och då har man snart inga vänner kvar, till råga på allt. Bättre att vara lite kul och ironisk. Underhållande, liksom, fast man får inte tappa kontakten med sin inre filosof. Gärna vara sådär arty edgy. Det är det som gäller nu. Är man tillräckligt bra på det kanske man får blogga för en tidning. Det är den bästa bekräftelse man kan få. Även om den är lokal. (Tidningen alltså, inte bekräftelsen. Den är mer... allerstädes närvande. Som ett egots helige ande.)
Nä, Axel. Jag är inte sur på dig på riktigt. Jag förstår poängen. Och jag håller med dig i stort även om jag som alltid har vissa reservationer, brasklappar och
Och ljuspunkter finnes, om än ostadiga. Institutionen kommer att ha kvar 2,5 års finansierad doktorandtid. Något lär de vilja göra med den pengapåsen innan någon hinner ta tillbaka den. Har jag tur hamnar den i mina giriga händer. Annars finns ju möjligheten att doktorera någon annanstans. Eller ja, det finns visserligen inga lediga tjänster men den teoretiska möjligheten existerar. Och antalet äldre ökar hela tiden, trots att dödligheten fortfarande ligger på 100%, och någon ska väl torka gubbstjärt också.
Sammanfattning av inlägget:
Institutionen är dum men smart.
Axel är brutal men behövlig.
Har jag tur får jag snart pengar från institutionen i handen.
Har jag mindre tur får jag snart bajs från gubbar i handen.
Man får vara precis hur bitter och emo och tråkig man vill. Är folk så jävla beroende av att underhållas kan de läsa Wodehouse istället. Tycker jag.
Tusen tack! ;D
Jag måste förtydliga:
Jag tröttnade på att du skrev inlägg om hur du väntade på svar. Nu kom svaret från institutionen oturligt nog 5 minuter efter att jag fått spel av vänttjatet, det var inte meningen att verka okänslig. Observera att jag inte har något emot ett utbrottsinlägg om att kukinstitutionen fittinte helvetesanställde dig.
Jag kunde liksom inte förstå nånting av deppen kring själva väntandet, och alla tröstkommentarer för att du inte fått svar än. Jösses människor! Kom igen, att vänta på svar är en naturlig del av att söka jobb, om att vänta på ett svar från ett jobb man sökt frambringar sån vånda och ångest kanske man ... borde söka fler jobb, sprida ut ångesten liksom. Visst att det är pirrigt att vänta på svar men OMG. Att läsa om väntan är till och med tråkigare än att vänta.
Nu, när du fått svar, ett negativt dessutom, tycker jag det är på sin plats att skriva:
Väldigt synd att dom inte valde dig, Tamara, det kan vara så hemskt att hoppas på något som sedan inte händer. Jag tror det finns fler tjänster som passar dig, du är en klipsk kvinna. Världen är större än Umeå universitet, på gott och ont kanske.
Jag uppfattar din känga mot min blogg, även om jag vill hävda att jag aldrig är ironisk i den. Resten stämmer säkert. Jag lovar, nästa gång jag väntar på något ska jag skriva massvis av inlägg om just det, visa hur det är att vara en verklig människa. Och bekräftelsen jag fått via vk är högst en 1000-del av vad du fått av att vänta på svar på jobbansökan. ;) Tror jag fått sammanlagt 4 kommentarer där sen jag började, du har fått 4 eller fler kommentarer på valfritt inlägg om att vänta. Du skriver att "arty edgy. Det är det som gäller nu." och kan endast replikera att du har fel, det är vänta som är grejen om man vill ha bekräftelse.
Väl mött!
Din vän och beundrare.
/Axel
Äsch. Minst hälften av det jag skrev om din blogg var ironi riktat mot mig själv. Jag gillar din blogg. Den är bättre än min. Irriterande nog.
Bättre hit och bättre dit. Kram. Saker är bra på olika sätt. Utom väntan. Haha.
