Skönheten ligger i förälderns ögon
Amaltea har gjort:
En tomte (med huvudet nedtryckt i kroppen och skägget på väg ned i skrevhöjd)
En ängel (som ser ut som ett jävligt otäckt spöke med blodig mun)
En ljuslykta (barnmatsburk målad i slimegrön glitterfärg)
En gran med påklistrade paljetter (bl.a. fyra giraffer och en delfin - what?)
En dörrkrans (av en rund knäckebrödskaka i litet format, målad med guldglitter och med torkade bönor fastlimmade i "groparna")
Alla sakerna är objektivt sett absolut skitfula. Jag har självklart hängt upp dem väl synliga i hela lägenheten och är så stolt att jag nästan blir gråtfärdig när jag tittar på dem. Jag älskar dagispyssel!
Och de här grejorna kommer du att envisas med att julpynta med tills hon någon gång i tonåren inte står ut med skammen längre och slänger bort dem i smyg. Vad är det med folk som blir föräldrar? Är det några specifika hjärnbanor som styr smak och sans som ungen suger i sig via navelsträngen så de inte fungerar längre?
Alltså, allvarligt Sara. Varför skriver du sådär? Jag raljerar fan inte över dina hjärnbanor. Lägg ned. Det är varken kul eller smart.
Men förlåt. Jag menade verkligen bara att skoja. Ta gärna bort kommentaren om du vill, jag vill verkligen inte såra.
Jag älskar också dagispyssel! Freddes målade porslinstomte hänger i vårt kök och är så charmig! Vi har ju som du vet inga egna barn så då pyntar vi med det vi gjorde för 20 år sen istället =) Hoppas du hinner få besked innan jul, jag håller tummarna! God Jul! Kram!
