textuelle

Jag existerar fortfarande i något slags overklighetstillstånd. Under totalt en fjärdedel av det här året har jag levt i väntan på besked om doktorandtillsättning. Det har varit ett kvartal av uppskruvade nerver, maniskt kontrollerande av brevlådan, sömnsvårigheter och oro. Nu är jag helt plötsligt den som förordats till en doktorandtjänst. Jag har inte smält det, kan jag säga.

Det här med fakultetsnämnden och dispensen:
Jag har läst beredningsgruppens utlåtande, och ingen av oss som sökte var behörig enligt Bologna-jävel. Att fakultetsnämnden skulle välja den som placerats som tvåa är nog inte överhuvudtaget ett alternativ. (Jag tänker inte "hänga ut" de andra sökanden genom att citera utlåtandet, men så mycket kan jag säga att jag har svårt att tänka mig att fakultetsnämnden skulle gå emot det och välja tvåan.) Alltså, antingen får jag tjänsten eller så blir det en ny utlysning.
Jag vet att diskussioner förts tidigare om hur länge universitetet ska/bör/får ge dispens från de nya behörighetskraven, men jag tycker att det vore orimligt av fakultetsnämnen att stänga den dörren nu, när en hel antagningsprocess är genomförd, instutionerna har gett tummen upp och det dessutom inte finns någon kandidat som är formellt behörig att anställa istället för mig.

Nej, jag tar inte ut segern i förskott. Det kan fortfarande rent teoretiskt gå åt skogen. Men jag hoppas hoppas hoppas att jag om två veckor får åka in till universitetet och skriva på ett anställningskontrakt. Bättre julklapp kan jag inte få.