Om fritidsintressen
Just petandet med pinnar är något av det roligaste och mest tillfredställande jag vet. Men inte med vilken pinne som helst och inte på eller i vad som helst. Termen "peta med pinne" innefattar i själva verket två olika sorters petande med två olika sorters pinne.
Peta med pinne (a)
Pinne: 60 cm lång, 12 cm omkrets (ca). Inte torr, men inte färsk. Hållfast. Rigid.
Petande: I brasa.
Syfte: Ordna bränslet så att det brinner maximalt.
Peta med pinne (b)
Pinne: 50 cm lång, 7 cm omkrets (ca). Hållfast, men gärna med lite flexibilitet.
Petande: I smältvattenströmmar, i synnerhet i närheten av en gatubrunn.
Syfte: Effektivisera vattnets flöde, avlägsna fördämningar i form av ffa fjolårslöv, sand och lera. Eliminera uppkomna vattensamlingar genom att skapa vägar till brunnar.
I går gick vi på långpromenad och jag fick tillfälle att ägna mig åt peta med pinne (b) i åtminstone en halvtimme. Längre sträckte sig inte makens tålamod. Åh! Det var underbart.
Det konstiga är inte att jag vid den mogna åldern 28 år petar med pinne. Det konstiga är snarare att jag verkar vara den enda vuxna människan i världen som gör det. När du var liten petade du med pinnar och tyckte att det var roligt, eller hur? Varför slutade du, egentligen?
Sluta?!
Jag ägnade mig åt a)-petning senast i torsdags och b)-petning förra helgen hemma hos min mor.
Hon har en lång, lerig uppförsbacke som bara måste dräneras och jag ser det inte som någon större uppoffring :)
Jag gick även en promenad med min 10-åriga systerdotter och befriade vattenpölar på en drygt kilometerlång sträcka.
Hurra! Jag är inte ensam!
Jag hoppar på is-kanter för att ha sönder dem så de smälter fortare. Gills det?
Det är jag som är den anonyme stalkern ovan, f ö.
jag tycker det är svårt att hitta saker att dränera nuförtiden. det är ju nästan bara asfalt överallt i stan. men hoppa på iskanter brukar jag göra. samt det bästa: dra skorna genom lövhögar på trottoaren på hösten. det kommer jag aldrig att sluta med.
Iskantshoppning räknas absolut.
