Spända nerver, slak lina
Denna väntan förgör mig, nöter ned mig, trasar sönder mig. Jag försöker sysselsätta mig med annat än att gräva ångestgropar. Det är svårt. Jag bakar och städar och fixar och donar och tvättar och röjer bort snö på baksidan och bloggar och går på seminarium och träffar vänner och lagar mat och leker med barnet och och och och och
[ . . . ]
Det är svårt nu. RIktigt svårt. Och intet finns att göra.
[ . . . ]
Det är svårt nu. RIktigt svårt. Och intet finns att göra.
Kommentarer
Postat av: ebeth
När kommer du till mig så jag får avleda dig rent fysiskt handgripligt?
Postat av: Idha
Ja. Jag kommer mest troligt att vara arbetslös till hösten, men vägrar tänka på det. Den enda tjänst jag sökt hade 103 sökande. Jag hoppas så klart att det kommer ut nåt lärarjobb i mina ämnen(eller dylikt) men det ser mörkt ut. Men va fan. Får jag inget jobb dör jag inte. Det finns vikariepooler för både dig och mig. Kanske inte det bästa, men i väntan på det perfekta jobbet klarar man det nog. Kom ut i solen med mig istället. Det är så mycket skönare här än i ångestland! Jag lovar! Annars måste även jag komma och avleda dig rent fysiskt handgripligt. Du förtjänar inte att vara nedgrävd.
Trackback
