textuelle

Tussen har utvecklat en ny vana, och jag älskar den. I vår familj är det pappan som lämnar och mamman som hämtar på dagis, vilket innebär att mamman (jag) inte behöver kliva upp ur sängen riktigt lika tidigt som pappan. Det är ett tufft jobb, men jag gör det ändå.  De senaste dagarna har Amaltea ålat sig upp i sängen hos mig efter omklädning och tandborstning, och så ligger vi under täcket och gosar medan Simon gör sig i ordning. Det finns ingenting mysigare än en knubbig ettåring som pressar sin lilla näsa mot ens halsgrop för att komma så nära som möjligt.