textuelle

Låt mig klargöra något innan vi börjar. Jag har länge avundats folk som bloggar. Att skicka text ut i cyberrymden verkar fylla kunna fylla många behov:

♥ bekräftelse (om man nu får några kommentarer)
♥ ventilering av känslor (om man nu har några)
♥ utvecklande av skrivarförmågan (om man nu inte råkar vara obildbar)
♥ för ett fåtal faktiskt ett sätt att tjäna pengar (om man nu behöver pengar och det gör ju inte jag... Ha. Ha.)

Hur som helst. Jag har varit avundsjuk. There. I said it. Det har hänt att folk i min närhet frågat varför inte jag hoppat på bloggtåget (Aah! Tomas Ledins ande!), och jag har svarat hyfsat sanningsenligt att jag inte vet vad jag skulle skriva om. Det vet jag väl egentligen inte nu heller, men jag har bestämt mig för att besegra mitt inre tvång att ständigt vara underhållande och istället göra det jag har lust med. Utan prestationsångest eller minituös planering.

Ergo: Jag har nu en egen blogg.

Men ALDRIG att jag börjar med Facebook.